glittramer

En lek?
Skolan?
Fritiden?
Blodigt allvar?

vad lever vi för?
Är det för skolan, för vår framtid?
Eller är det för Nu:et?
Jag tycker, ta vara på det man har nu.
Framtidsplaner, of course. Men, glöm inte vad ni har nu.
Jag själv är helt störd.
Jag har lite småångest för det mesta och tänker bara på nåt som redan hänt eller på något som jag måste bli bra på eller ska hända i framtiden.
Men Nu:et är liksom som bortblåst.
Det är ju nu man ska passa på att vara lycklig.
Fantastiska vänner, lika bra pojkvän osv.
Jag kommer nog aldrig släppa taget om Er, hah! Tyvärr hörrni, ni lär få tampas med mig några levnadsår till (= tills ni typ flyttar utomlands och drunknar på en u-båt.. Som aldrig kommer hända. ;P)

Däremot hatar jag: Hej kolla på mig jag är här lyssna på mig skratta åt mig tyck synd om mig.
Såna människor är lite halvjobbiga kan jag känna.
Världen cirklar inte kring er, allt man säger är inte alltid om er och till er.
Ni vet att det finns andra människor också. Och alla älskar inte er.
Äh, men kör på ni. Orka. Man ska leva sitt eget liv och ta vara på dom man verkligen tycker om!
Ingen nämnd, ingen glömd, som det brukar heta.

Är jag jobbig så säg till för fan!
Jag tänker inte förlora mina bästa.
Oliver, Anna, Steph, Sophia, Nicks, Marie, Kim, Elvis mfl. och de nytillkomna typ Helle, Ponie osv osv osv.
Det va ett urval ut mina favoriter. mina bästa favoriter. Det finns fler. men ni vet nog.
Dom man umgås med vill man nog va med. Så er hjärtar jag.
Dom man inte vill tar man nog lite avstånd från.
Så alla snuttebarn.
You're mine.

Va snälla och gör en loppa. Det är skitkul! (lek den gärna med någon som gör sakerna också, typ anna.)