glittramer

Mobbning förekommer så lätt, över allt, där man minst kan tänka sig och där man mest kan. Det kan handla om utfrysning, ibland inte ens medvetet, eller massa skitsnack (som man inte ens har någon fakta baserat på) osv. Jag kommer på mig själv att göra det. Man tar för givet att vissa är knäppa och nördiga och inte kan vara med en, utan att ens känna personen. Förstå hur det känns.. Att bli dömd direkt, utan att knappt ha öppnat munnen. Det finns så mycket sådant i skolorna och gymnasiet så det är inte klokt. Tänk att ha gått i en klass ett halvår, och man känner fortfarande ingen särskilt bra. För alla dömer ut en direkt utan att ens försökt prata med en. Det bildas alltid massa gäng och nivåer i skolan. Jag trodde att gymnasiet var mer jämställt, att folk var med alla, hade växt upp lite. Men det var tydligen fel. Det är visserligen ingen öppen mobbning som finns, men just det där med utfrysningn och skitsnack är med överallt. OKej, har man försökt prata med alla, och vissa visar sig inte försöka att kommunicera ett piss tillbaka, då får väl personen skylla sig själv. Men man måste ge alla en chans, och sen är det upp till personen att ta vara på den och göra något bra. 
           Jag lyssnade på ett radioprogram idag också. Det handlade om en kille som var 17 år och bög. Han har varit mobbad hela sin skoltid, och i gymnaiset slutade det med att en lärare ringde hem till honom och sa; kom inte till skolan, det är folk som vill döda dig! Alla vet vem han är (bögen) i den stad han bor, men han känner knappt nån. Förstå hur ensam man måste känna sig. Hur livet bara rinner ifrån en. Hur man inte kan ta vara på det. Tänk efter själva nu, utan att man tänker på det så snackar man skit, man dömer folk utan att känna dem. Man gör det utan att tänka. Det är sjukt, hemskt och man borde tänka på sånt. Man borde sätta sig in i en sån persons vardag, som utfryst och dömd, då förstår man hur jävligt det måste kännas.
          Det här är så mycket enklare sagt än gjort. Man måste vara stark själv, våga stå upp för att alla ska få en chans att visa vem dom är. För det mesta är man för svag, vågar inte säga emot kompisgänget, och man gör ingenting. Man låter allt rulla på, glömma andra,  bara  man själv har det bra. Jag lovar att man känner sig dubbelt så bra om man pratar med den man aldrig skulle prata med "i vanliga fall", som ingen annan pratar med. Får man skit för det av "kompisgänget" och skitsnack börjar, då är det DOM det är nåt stort fel på. Om alla bara skulle tänka lite mer på det här skulle folk nog inte må lika dåligt, och pina sig igenom sin skoltid..