glittramer

Jaha, här har jag suttit och fyllt i en lite fakta-grej om mig själv (helt jävla ointressant för alla som läser, men ändå) och så fuckar sig datorn så det försvinner. Så ledsen hörni, denna otroliga fakta om mig gick ni miste om nu pga denna jäkla dator.

Pappa tycker jag ska önska mig en mobil i julklapp. Funderar på en sony ericsson W580i. Vi får se..

Hörde just på radio, bara btw, och det var tävling att gissa låtar man hörde. En ensam kille sitter och tävlar mot typ fem tjejer i en bil. SUCK, vem vinner liksom.. Fem skrikiga tjejer mot en cool kille. Ja, fast de va tjejer hade de tyvärr mer kunskap eftersom de va fem, men va fan, det är ju inte fair play! Men det verkade inte dom puckona fatta..

Dagens i-landsproblem: Hur mycket ska man egentligen fylla i längst fram om sig själv i sin almanacka? Fyller man i telefonnummer, adress och hela skiten känns det som att någon kommer ta min kalender och köra någon utpressning eller liknande för att jag ska få tillbaka dom, och det blir ju mycket enklare för dom att göra det då om dom har mitt nummer och adress och allting. HMM. men samtidigt är det ju större chans att man får tillbaka den om man har allt ifyllt om man tappar den.. Så frågan är om man ska ta risken och hoppas på att någon snäll tant, och ingen utpressare, plockar upp almanackan..

Fick lite nostalgi när jag såg telefonkatalogen för skolans elever idag. Från den dag när man var liten och satt och busringde från dom där katalogerna. Det var tider det. Va ettrig man var. jag HATAR busringare, men jag TYCKTE att det va kul ett tag. Nu har jag dock mognat, som tur är! (jag såg dock helles onda planer smidas i huvudet på henne när hon fick tag i katalogen. Hon memorerade alla nummer direkt, så lägg av telefonerna ikväll folks)

(dom har börjat sälja lussebullar på seven.. yey snart är det jul)


en gång ramlade jag i snön.. Det va kul, och klantigt eftersom jag hade tänkt fälla Kim, men lyckades halka själv istället..