Lita inte på barn
Jag hade två barnvaktsbarn förut, Lisa och Linn. Dom bodde ganska nära mig och jag hämtade dom på dagis en gång i veckan. På vintrarna släpade jag hem dom i en pulka och på sommaren i någon slags dubbelvagn, om jag inte minns fel. Jag fick rätt dåligt betalt, ungarna var överspeedade så fort vi kom hem och självklart ville dom alltid att jag skulle vara med på alla deras överaktiva lekar.
Eftersom dom var tillräckligt gamla att föra ett samtal och därmed också kunde berätta för sina kära föräldrar vad dom gjort idag med mig (som föräldrarna plikttroget frågade varje gång dom kom hem) så kunde jag inte annat än vara med på deras lekar. Det jobbigaste var nog kurragömma, när JAG var tvungen att gömma mig.
Jag menar, när man själv räknar kan barnen få av sig lite energi genom att springa runt och leta gömställen och man själv kan stå i ett hörn och sova/räkna. Sen kan man få tiden att gå genom att gå runt onödigt länge och "leta" efter dom, fast man i själva verket har sett dom redan direkt när man vände sig om när man var klar med räkningen. Men så var inte fallet här, dom tyckte det var roligare att JAG gömde mig, och dom letade såklart seriöst så dom hittade ju mig ganska fort (varför kunde dom inte låtsas lite som jag gjorde med deras sämsta gömställen).
I alla fall, en gång då var vi inne i deras lekrum och jag låg mitt på en stor madrass och var superglad för att Lisa ville leka med pennor i mitt hår, vilket är ganska behagligt och ickeansträngande, tills jag hörde ett olycksbådande ljud. *klipp*. Jag vänder mig blixtsnabbt mot Lisa och där står hon med en sax i den ena handen och en liten hårtoffs av mitt hår i den andra.
Paniken växte inom mig och jag tog henne om armarna och sa att så får man absolut inte göra (jag kunde ju inte gorma det jag egentligen ville säga till henne, vilket var ett och annat, eftersom hon skulle berätta allt jag sagt för hennes föräldrar) och jag vet i sjutton om hon förstod vad jag skrek om, förhoppningsvis så gjorde hon det. Jag kände lite på huvude och insåg att det var ingen skallig fläck i alla fall, men fortfarande, hon hade klipp en bit i mitt hår, rakt på huvudet. Sen dess har jag aldrig låtit en unge leka med saker i mitt hår, eller leka med mitt hår överhuvudtaget. Barn är inte att lita på, det vill jag bara säga er där ute, akta er!