negativitet
Varför ska man alltid tro det värsta om saker? Som när man ska vara med sin pojkvän, ja då får man för sig att han inte vill vara med en. Eller när man ska ha prov eller liknande, varför säger man alltid att det kommer gå dåligt? Eller att ens nya frisyr är ful, eller att något man gjort är dåligt osv osv osv.
Det är i princip alltid så. Är det en försvarsmekanism, påkommen på senare tid av det mänskliga sinnet? Att man förbereder sig eller någon annan på det värsta, så kanske inte besvikenheten är lika illa om den nu kommer. Och det är just det, om den nu kommer.
Ofta så gör den ju inte det, ofta går allt som det ska, det blir bra. Så varför hålla på och klanka ner på sig själv eller andra, när man vet att det är inte hela världen om provet skulle gå dåligt, eller man vet att alla andra gånger har det blivit fint eller gått bra, och man har en pojkvän som älskar en och vänner som man älskar, men ändå så kan man inte låta bli att klanka ner på sig själv och se det negativa i allt.
Det är inte bara jag, ungefär alla som läser det här och som inte läser det här gör det, och det är onödigt.
Det är i princip alltid så. Är det en försvarsmekanism, påkommen på senare tid av det mänskliga sinnet? Att man förbereder sig eller någon annan på det värsta, så kanske inte besvikenheten är lika illa om den nu kommer. Och det är just det, om den nu kommer.
Ofta så gör den ju inte det, ofta går allt som det ska, det blir bra. Så varför hålla på och klanka ner på sig själv eller andra, när man vet att det är inte hela världen om provet skulle gå dåligt, eller man vet att alla andra gånger har det blivit fint eller gått bra, och man har en pojkvän som älskar en och vänner som man älskar, men ändå så kan man inte låta bli att klanka ner på sig själv och se det negativa i allt.
Det är inte bara jag, ungefär alla som läser det här och som inte läser det här gör det, och det är onödigt.
STOP IT, livet är till för att levas, allt är inte på liv och död!
Kommentarer
Trackback