glittramer

Nämen lille Terry! Jag skulle lägga upp mobilbilder, det är där du är med, men så glömde jag det. Tihi. Dock fattar jag inte hur du kunde undvika att hamna på bild hos Marie alltså. menmen, så kan det gå..

 Här får du en special plats bara för att du missade att tajma kameran i lördags min söta!

Ja igår hade jag Leo. Det ösregnade så jag berättade det för Leo ungefär fem gånger inne på dagis och han nickade och såg glad ut. Sen kom vi ut och då påpekade jag att det regnade ytterligare sju gånger. Jag rusade från dagisdörren till taket där under vagnarna står. Leo går sakta sakta och kisar med ögonen för att inte få regn i dom. Efter en för lång tid (ungen var ju nästan genomblöt) fick jag offra mig och springa ut i regnet för att plocka upp honom och kuta tillbaka under taket igen. Båda något dyblöta. Han klättrar upp i vagnen och efter några tysta sekunder säger han: "ikaela, det regnar."

Höhö smart konstaterat där, tre år efter att jag har tjatat om det hela tiden. Plus att han inte alltid får med M:et i mitt namn, så istället för mikaela säger han ikaela.

Vi skulle sen leka kurragömma, och jag fick räkna varje gång. Det puckot gick och tryckte in sig under mitt skrivbord. Jag låtsades inte hitta honom i typ fem minuter, så kikade jag ner och han blev jätteglad att han kunnat gömma sig så länge. Sen säger han "räkna" igen och jag går till andra sidan rummet och börjar räkna. Dock hör jag inte att han rör på sig så jag kikar lite, och ungen sitter på precis samma ställe under mitt skrivbord! Orka att han tror att jag har glömt att han sitter där.. Haha ibland börjar man undra.

Sen sa jag till honom att jag vet ju att du är under skrivbordet nu eftersom du gömt dig där de senaste sju gångerna, så du kanske ska  byta ställe. Då springer han till min garderob och ställer sig innanför dörren och stänger till den. Det va ju lite bättre, tänkte jag. När jag vänder mig om och ska börja leta ser jag dock detta:

 

Han står alltså och håller i garderobsdörren med ena handen. helt tyst är han, och så ser man en hand stå och hålla i dörren. Haha det är ju typ det skönaste jag vart med om på länge.

Mina slutbetyg för hösten var så pass bra att mamma och pappa tyckte jag skulle få välja mat på fredag, rena födelsedagen liksom! Jag har valt mammas musselsoppa med gott bröd till. MMMM!

Jag skulle sedan, lite senare på kvällen, gå till Oliver igår. Det är kallt, snålblåst, snö har lagt sig här och där i geggan och han ska stå utanför MCdonalds. Men det gör han inte. Jag blir onödigt uppretad (tänk på att inte bli det!) och måste slösa pengar på att ringa honom, och precis när han har svarat kommer han runt hörnet. Jag är lite halvsur, det blåser till och mitt engelskapapper som jag har prov på i morgon blåser UR MIN BOK SOM LIGGER PÅ PAKETHÅLLAREN på min cykel och RAKT NER I EN VATTENPÖL! Vad är oddsen?! Jag blir ännu mer irriterad och går extra sakta hem till honom för att det ska hinna rinna av lite.

Puh jag måste lära mig att inte bli så sur på stackars Oliver, men usch, när man blir sur så går det lätt ut över någon annan tyvärr! Must be better! Men säger man att man är sur så håller folk på att retas, och då blir det ju bara värre. Så säger någon nån gång till er att man inte har en bra dag eller liknande, då ska man respektera det och inte hålla på att retas och konstatera hur sur man är, för då får man skylla sig själv om man blir hatoffer för dagen!

Här leker en del av våran klass klappramsor i matsalen:

  
Medverkande på bild: Fabian, Nabbe, Jan, Max, Catti, Adam, Anders.

Nu ska jag göra lite engelska, och sen ska jag tillbaka till skolan. Sitter ju hemma i en håltimme nu. På t-banan hem kom det kontrollanter och kollade färdbevis. Det är inte ofta, så tur att man hade kort!
 
Har lite filmer i mobilen, men vet inte hur man får in dom i bloggen. Måste man kanske ladda upp dom på youtube först. men då måste man ju ha ett youtube-konto, och det orkar man ju inte. Kanske nån annan gång..