22 okt Onsdag: Mörkerrädsla
Jag har just varit ute och sprungit en halvtimmes runda. Jag har gått hela eftermiddagen och funderat på vilken runda jag ska springa, för på de flesta runder jag kunde komma på var en liten del en skogsdel, och det är ett problem.. Jag vågar inte springa i skogen, jag vågar knappt springa på vägar med belysning, det ska helst vara fullt trafikerat på den väg jag springer.
Och det är det sorgliga, att man ska behöva vara rädd när man ska gå ut och ta en joggingrunda klockan sex på kvällen. Men det är den hemska sanningen. Varför är det så? Varför ska det behöva vara så?
Det händer saker hela tiden, senast (störst mediapådrag) är det mannen (med fru och barn) som mördat Caroline i Norrland, hon som varit försvunnen. Och det är inte bara hon, det händer saker överallt. Man har förut ofta tänkt "det händer inte mig" men jag har nu istället börjat tänka "tänk om det händer mig" och blivit väldigt försiktig av mig att gå i mörker.
Detta dels på grund av allt som händer i samhället, dels på grund av alla äckliga filmer man ser och dels på grund av att jag har en mörkerrädsla redan från barnsben. Var den kommer ifrån vet jag inte, den har bara funnits där och finns där än idag. Jag har svårt att gå in i mörka rum, ställa in cykeln på kvällarna, gå in i en mörk jympasal på Friskis för att kolla osv. Knäppt och jobbigt, men så är det. Nu för tiden försöker jag ta djupa andetag och säga till mig själv att inget kommer hända, men det är inte särskilt övertygande tyvärr.
Ett mörkertips nu i dessa tider: Ha alltid reflex på er när ni är ute, det är mörkare än man tror, och man syns definitivt mindre än vad man tror (det märker man inte minst om man börjat övningsköra, man ser inte folk utan reflexer förens man är bara några meter ifrån. Det är läskigt!). Så reflexväst är att rekomendera óm man är ute och går/joggar på kvällen, det kör jag på! (För er som har hund, tänk på att sätta på den en reflexväst också..
Och det är det sorgliga, att man ska behöva vara rädd när man ska gå ut och ta en joggingrunda klockan sex på kvällen. Men det är den hemska sanningen. Varför är det så? Varför ska det behöva vara så?
Det händer saker hela tiden, senast (störst mediapådrag) är det mannen (med fru och barn) som mördat Caroline i Norrland, hon som varit försvunnen. Och det är inte bara hon, det händer saker överallt. Man har förut ofta tänkt "det händer inte mig" men jag har nu istället börjat tänka "tänk om det händer mig" och blivit väldigt försiktig av mig att gå i mörker.
Detta dels på grund av allt som händer i samhället, dels på grund av alla äckliga filmer man ser och dels på grund av att jag har en mörkerrädsla redan från barnsben. Var den kommer ifrån vet jag inte, den har bara funnits där och finns där än idag. Jag har svårt att gå in i mörka rum, ställa in cykeln på kvällarna, gå in i en mörk jympasal på Friskis för att kolla osv. Knäppt och jobbigt, men så är det. Nu för tiden försöker jag ta djupa andetag och säga till mig själv att inget kommer hända, men det är inte särskilt övertygande tyvärr.
Ett mörkertips nu i dessa tider: Ha alltid reflex på er när ni är ute, det är mörkare än man tror, och man syns definitivt mindre än vad man tror (det märker man inte minst om man börjat övningsköra, man ser inte folk utan reflexer förens man är bara några meter ifrån. Det är läskigt!). Så reflexväst är att rekomendera óm man är ute och går/joggar på kvällen, det kör jag på! (För er som har hund, tänk på att sätta på den en reflexväst också..
Kommentarer
Trackback