glittramer

Vi pratade på psykologin i fredags om Freud och hans teori där bland annat försvarsmekanismer ingår. En av dessa försvarsmekanismer är regrission, alltså att man går tillbaka i utveckling, blir ibland lite barnslig, och jag kände verkligen igen mig.

Den försvarsmekanismen har jag nog använt mest under livet. Man skriker, eller höjer rösten, för att höras eller överrösta eller visa att man är arg/inte är med på noterna, man går iväg mitt i diskussionen/bråket, man smäller i dörrar, struntar i att lyssna på den andra, abryter mitt i den andres mening osv.
     Precis så gör jag, och jag har nu fått svar på VARFÖR (eftersom det ibland är lite problematiskt att göra så, det löser inte alltid så många konflikter), det är en försvarsmekanism i min kropp som ännu sitter kvar. Ju äldre man blir ju mer försvinner den, men fram till nu har den suttit i ordentligt. Men nu vet jag och kan tänka på det, vilket är intressant, bra och kanske dåligt. Vi får se..