glittramer

Varför är man alltid så rädd för annorlunda människor? Jag är det. Typ folk som klär sig "konstigt", alltså vuxna/gamla människor som klär sig udda eller beter sig udda. Munspelsmannen var läskig ett tag, för han beter sig väldigt udda, men nu älskar folk honom och så även jag. Jag såg på hundra höjdare alldeles nyss, och där var det en "Micke Jagger-wannabe" som drog runt på pendeltåget. Jag skulle va skiträdd, och det sa även en tjej dom intervjuade, att hon aldrig pratat med honom för han var läskig. Varför tycker man det är så läskigt egentligen? Jag har inte hittat nåt svar, men man borde vara lite snällare i sin bedömning och inte så himla rädd. Dom lär väl inte göra dig någonting. Men jag tycker det är jobbigt när såna "udda" och främmande människor kommer och börja prata med mig. Jag undviker gärna sånt folk. (Gud vad jag generaliserar, "sånt folk", men ändå.)  Men munspelsmannen is my boy. han är söt och kul! annars är jag fett rädd. TÖNT-FEGIS!

Jag ska börja med att recensera filmen Anna Frisk.
Handling: Anna Frisk är flygvärdinna, har en kaotisk familj och blir kär i en ful kille på "marken".
Omdöme: Dålig. Hon var övertrevlig och hennes kille var ful plus att den slutade helt särigt mitt i filmen typ. Det enda roliga var när killens lilla pojke kom in när dom hade sex på golvet..
Betyg: typ en sol av fem

Hjärtat pumpar sitt yttersta, kroppen är stel och den bredvid sitter på spänn. Det kallas övningsköra. Jag gjorde det igår för typ tredje gången. Jag var rädd. Mitt hjärta körde på hårt. Pappa var rädd (nej, jag va iofs rätt bra). Han ville inte låna ut sin bil till mig att köra, så jag fick köra mammas (hon och felix är i london så..Say good bye to your car mammi). Jag va rätt så grym. Backade och svängde samtidigt, svängde ut på vägen igen, körde på tvåans växel osv. Pappa var lite orolig när jag glömde att kolla vart stolpen stod när jag skulle köra ut. men va fan, jag klarade mig. Så.. här är jag. Hel och levande!

Dagens i-landsproblem: Om någon har skrivit på ens sudd så blir man svart och fingrarna när man tar suddet och ska sudda.

Vi har dagens nya copy-cat. Polisen tillkallades i går till en lägenhet och i lägenheten hittar dom en PONNIE (inte ponie). En man har haft hästen där ett tag, golvet är fullt av bajs, kiss och halm och det luktar mer än apa i lägenheten. Han är tidigare dömd för djurplågeri, men nu började tycka att det va nog! Fastighetsägaren kräver nu mannen på ersättning för renovering av lägenheten så den ska bli bebolig igen.. Asså palla göra precis som Svankvinnan. Jävla copy-cat. Iofs är dom två typ lika störda. Ha svanar (skitfarliga och VILDA!) och en häst (öh, hur fan fick han in den för det första....) i en liten lägenhet. Psykakuten nästa!

(haha catti sa direkt att "Jag läste en artikel som nog intresserar dig imorse" och Helle hade tagit med hela tidningen! Muy bien. Ni vet mina intressen, vad som intresserar mig att ta med i bloggen. haha!)

Ja, igår stängde dom ju ner det analoga tv-nätet (eller det anabola tv-nätet, som min kära och ibland puckade men dock mycket älskade bror sa helt serisöst till mamma) och INGEN AV VÅRA TRE (jag vet, asmånga!) TV-APPARATER FUNKADE! OMG alltså, jag som hade planerat hela min kväll, och så skiter sig allt iom att jag inte kan kolla på Anna Pihl (polis polis potatisgris) och Hundra höjdare (äger för alla med den humorn, som jag älskar, som vissa säger är dålig. wtf liksom). SÅ .. det va en hård kväll. Då läste jag lite, kollade datan en sista gång och gick och laaaa mig och sov! jag har sovit typ tio timmar både måndag och tisdag! wei wei jag äger ALLA i sömn just nu (observera just nu). God natt!



(nääää.. luring. tror ni jag ska gå och lägga mig klockan sju eller.. don't think so. eller?)

Mobbning förekommer så lätt, över allt, där man minst kan tänka sig och där man mest kan. Det kan handla om utfrysning, ibland inte ens medvetet, eller massa skitsnack (som man inte ens har någon fakta baserat på) osv. Jag kommer på mig själv att göra det. Man tar för givet att vissa är knäppa och nördiga och inte kan vara med en, utan att ens känna personen. Förstå hur det känns.. Att bli dömd direkt, utan att knappt ha öppnat munnen. Det finns så mycket sådant i skolorna och gymnasiet så det är inte klokt. Tänk att ha gått i en klass ett halvår, och man känner fortfarande ingen särskilt bra. För alla dömer ut en direkt utan att ens försökt prata med en. Det bildas alltid massa gäng och nivåer i skolan. Jag trodde att gymnasiet var mer jämställt, att folk var med alla, hade växt upp lite. Men det var tydligen fel. Det är visserligen ingen öppen mobbning som finns, men just det där med utfrysningn och skitsnack är med överallt. OKej, har man försökt prata med alla, och vissa visar sig inte försöka att kommunicera ett piss tillbaka, då får väl personen skylla sig själv. Men man måste ge alla en chans, och sen är det upp till personen att ta vara på den och göra något bra. 
           Jag lyssnade på ett radioprogram idag också. Det handlade om en kille som var 17 år och bög. Han har varit mobbad hela sin skoltid, och i gymnaiset slutade det med att en lärare ringde hem till honom och sa; kom inte till skolan, det är folk som vill döda dig! Alla vet vem han är (bögen) i den stad han bor, men han känner knappt nån. Förstå hur ensam man måste känna sig. Hur livet bara rinner ifrån en. Hur man inte kan ta vara på det. Tänk efter själva nu, utan att man tänker på det så snackar man skit, man dömer folk utan att känna dem. Man gör det utan att tänka. Det är sjukt, hemskt och man borde tänka på sånt. Man borde sätta sig in i en sån persons vardag, som utfryst och dömd, då förstår man hur jävligt det måste kännas.
          Det här är så mycket enklare sagt än gjort. Man måste vara stark själv, våga stå upp för att alla ska få en chans att visa vem dom är. För det mesta är man för svag, vågar inte säga emot kompisgänget, och man gör ingenting. Man låter allt rulla på, glömma andra,  bara  man själv har det bra. Jag lovar att man känner sig dubbelt så bra om man pratar med den man aldrig skulle prata med "i vanliga fall", som ingen annan pratar med. Får man skit för det av "kompisgänget" och skitsnack börjar, då är det DOM det är nåt stort fel på. Om alla bara skulle tänka lite mer på det här skulle folk nog inte må lika dåligt, och pina sig igenom sin skoltid..

När jag läste om alla kravaller i Köpenhamn, kommer man automatiskt att tänka på alla fotbolls-"supportrar". I själva verket är de huliganer i högsta grad som endast går på matcher eller liknande för att slåss och förstöra. Hur kul kan det bli? Snacka om att smutskasta sitt lag, och sig själv. Snacka om att ge samhället och fotbollsklubbarna sjuka extra kostnader för förstörelse, som man lika bra skulle  vara utan. Sporten har blivit för seriös. Domare får flaskor i huvudet när de dömer, i vissa länder dödar man t.om. spelare eller domare om det gjort bort sig, och nu börjar man slåss. Vad har SUPPORTRARNA med själva fotbollen att göra. Visst, de hejar på sitt lag. Men huliganer kommer till matcherna för att slå ner andra supportar. Lite mer fokus på sporten kanske vore  normalt. Man får avbryta matcher, spelare och domare blir skadade och hotade, arenorna förstörs, klubbarna får stå för extrema kostnader, lagen får spela inför tomma läktare och ibland t.om. avstängda. Allt därför några dumhuven inte har fattat grejen med att gå på FOTBOLLS-match. Man kollar på FOTBOLL, som namnet säger. De får jättegärna slåss, men måste man göra det på allmänna fotbollsmatcher? Det är väl bättre att ta det på nån enskild jävla bakgård om det nu är så jäkla viktigt att slå ner folk, och med folk som är MED på det. Under fotbollsmatcherna blir oskyldiga människor skadade, och poliser därtill. Det är ju kul att polisen får något att göra, men det här är extremt. För några år sedan spelade Djurgården- Hammarby (eller om det var AIK) och förberedelserna var helt extrema för att undgå slagsmål. Vid matchens slut eskorterade man det ena lagets supportrar (huliganer) till en speciell nergång till tunnelbanan, medan de andra laget fick vänta i en speciell "bur" som deras läktare var inhägnad i. Supportrarna i "buren" blev helt galna, och börja slänga sig mot stålställningen som omringade läktaren, och fick den tillslut att rasa. De kom i fatt de andra eskorterande poliserna och supportrarna och tumult utbröt. Flera poliser och polishästar blev skadad, och självklart dessutom supportrar för lagen. Herregud, skaffa ett liv! Snart kommer fotbollen vara helt inför tomma läktare på små grusplaner någonstans där ingen känner till. Hela samhället blir liksom indragna i denna smörja av våld och brott som begås, för ingen nytta. Varför ska VI ta ansvar för några sjukt störda övervåldsamma människor som vill slåss? Fan, gå och slåss någon annan stans, eller LÄGG NER!